Så mycket tankar just nu som snurrar..

Och tröttheten från störd sömn på nätterna ger väl sitt kanske..

Det är en sån stor omställning att bli mamma. Underbar förstås, men mycket känslor i det..

Känner mig helt slut ikväll. Helt slut som människa, helt slut psykiskt.

Jag blir så lycklig när jag ser min lilla flicka, men samtidigt ganska rädd. Det är ett sånt enormt stort ansvar, o ibland undrar jag om jag kommer klarar av det ? Om jag kommer att ta rätt beslut som är det absoluta bästa för henne? Hon är min skatt, bara det bästa är bra nog för henne. Men vad är det bästa då!?

Bara att välja en badolja till henne kan kännas jätte svårt.

Men det kanske är så det ska va !?

Som sagt.. Jag är så fruktansvärt trött..

Så allt känns nog bättre om jag får sova lite mer vart efter...

O nu är det ju kväll, o då blir jag lite nedstämd, vilket dom säger på bvc är helt normalt iofs, men lik så förbannat jobbigt för det.. Men oftast brukar det gå över efter några veckor. Så är väl bara o härda ut ..

Ska gå o ta en lååång dusch nu , brukar kännas lite bättre efter det :)

xxx F

   Jahopp..

Dennis är ute ikväll, och jag har vart ensam med Vilda hela kvällen. Första gången, Vilda har ju sin "gnällperiod" på kvällarna så va lite nervöst, men det har gått bra, hon har vart så snäll så mammas lilla älskling!

Gu vilket underbart väder det är, verkligen sommar nu! Me like!!

Hälsat på Lisa, Kitty o Sophie idag, mysigt o träffa dom =)

Sen åkte jag o Dennis till min familj o käka! Så gott!

O såå underbart att få maten serverad,

det uppskattar man verkligen nu med spädbarn!

Börjar bli trött nu så ska väl egentligen passa på o sova, för Vilda sover ju faktiskt nu.   Eller nu börja hon gny i sängen, time to go.

Lägga sig o mysa lite med min fina lilla bebis så somnar nog både hon o jag snart! Det är det underbaraste som finns, att bara få ha henne nära. Älskar henne så det gör ont i mig, hon är mitt allt !

  Dennis och Vilda   

Ni är mitt allt!

xxx F

Nu är lilla Vilda 10 dagar, tiden bara rusar iväg ju..   

Har vart lite jobbigt med ammning o gnälliga kvällar o nätter , men det börjar bli bättre, speciellt på nätterna.

BVC va här idag för första gången o nu behöver jag inte väcka henne på nätterna längre. Vilket känns väldigt skönt!

När hon kom ut vägde hon 3590 g , när vi åkte hem från BB vägde hon 3410 g, på återbesöket i söndags vägde hon 3500 g, o nu idag 3710 g    !! Underbart att hon får i sig o mår bra o går upp fint i vikt. Har ju vart så orolig över det..

Fick massa lugnande svar o bra tips idag av Birgitta, så nu känns allt bra igen :-)

Känns så jäkla skönt att kunna röra sig igen utan att det ska göra så fruktansvärt ont! -11 kg sen hon kom ut :D Bara kämpa på nu :) Många kg kvar dessvärre =/ ..

Hon är så fin min lilla skatt, och så himla snäll på dagarna!

Älskar att bara titta på henne. Mammas   

Mammas lilla skepparflicka ;-)

XXX F

Jaa, ni läste rätt! Bebis har ÄNTLIGEN kommit ut nu!     

Och såhär gick det till ..

Den 22 Maj när det var beräknat fick jag värkar på natten till den 23 maj. Ganska jobbiga men ganska länge mellan värkarna.

På morgonen gick slemproppen, usch.

På dagen var det väldigt långt mellan värkarna..

På kvällen börja värkarna kraftigare o var kortare mellan dom, så jag ringde till förlossningen och det var bara att åka in. Så vid halv två åkte vi.

Jag var bara öppen 1 cm, så jag fick en morfinspruta och en sömntablett. Blev ändå inte mke sömn, hade ganska ont.

På morgonen var jag öppen 2 cm, och dom sa åt mig att ut o gå i ett par timmar, så vi gick runt på området i två timmar, jobbigt men skönt väder var det iaf..

Väl tillbaka vid 13:00 så var jag öppen 3cm, och då är man i förlossningsstadiet så att säga :-)

Det hände inte mke mer under den dagen hade lite jobbiga förvärkar men inte mke mer än så..

18:00 sa läkaren att vi fick åka hem och vänta hemma, så Dennis föräldrar kom och hämta oss. På vägen hem var det 10 min mellan värkarna och dom börja göra riktigt ont! Så det var ju ingen idé att åka hem, så vi åkte till sonstorp o fika lite, men det ´börja göra riktigt ont så vi åkte in, och från sonstorp till stan var det först 5 minuter mellan värkarna , sen 4.

Väl inne på förlossningen ca 20:00 var det 2-3 minuter mellan och det gjorde riktigt ont.

00:00 stack dom hål på hinnan så att vattnet gick, och det blev helt andra värkar som gjorde fruktansvärt ont.

Ställde mig i duschen och stod där hur länge som helst kändes det som.

Bad om ryggmärgsbedövning, det kom en narkosläkare som skulle sätta den, men han kunde inte.. Han höll på en halvtimme o stack o stack o stack med den där brutala nålen, gjorde ju jätte ont!!

O samtidigt skulle jag "skjuta rygg" .. Mm väldigt lätt när jag har värkar! Not.. In med hakan i bröstet och upp med benen o så skjut ut med ryggen sitter han o säger gång på gång.. Eh.. Fick hålla igen för att inte skjuta ut med något annat, som tex ena benet på honom!!!

Sen kom det en annan narkosläkare som satte den på första försöket..

O den första narkosläkaren bad mig om ursäkt, mm bugar o bockar.. Tack tack..

Lustgasen var min bästa vän de följande 10 timmarna..

Och Dennis var ett oerhört stort stöd, det hade aldrig gått utan honom!

Han höll handen, krama mig, trösta o prata lugnt med mig.

Helt underbar var han..

Frammåt småtimmarna var jag helt slut, knappt nån sömn på två dygn och väldigt lite mat, en pizza o lite frukt typ.. Och dessutom börja det göra obeskrivligt ont!

Jag börja få panik o bara vråla så fort en sköterska kom in, att jag minsann skulle ha morfin o att dom bara måste hjälpa mig för att det gjorde såå ont.. O att jag hade ångrat mig o inte ville mer osv osv ..

Jag hörde Dennis härja med dom ibland att dom skulle hjälpa mig mer, o att det inte går, o att Felicia inte orkar mer osv..

Så fort (vilket var väldigt ofta) en värk kom, grabba jag tag i lustgasen o bara skrek rakt ut i masken, och panikgrät! Dennis grät han med. Det var jätte jätte jobbigt.

Jag ville bara ligga i den där sängen och dö, men nej nej.. Upp o stå, sitta på en stor jäkla boll och stå på knä i sängen skulle underlätta för huvudet att tränga ner.Jag var osäker ett tag på om jag ens ville att det skulle tränga ner mer, för fy faan så ont det gjorde!

Fy va nära på att ge upp flera ggr, kändes inte som att det fanna mer krafter och smärtan var brutal.

Tillslut var det ÄNTLIGEN dags att börja krysta, och jag tröck o tröck o tröck, fast att jag inte hade värkar, jag ville bara ha ut ungen!

men en sköterska o barnmorskan hjälpte mig o sa när jag fick trycka på, för trycker man på när man inte har värkar så går man sönder =/

Barnmorskan sa nu är det inte mke kvar, vi ser huvudet, oj vad mycket hår den har! O det gav mig sjukt mke krafter när jag visste att huvudet syntes! O tillslut var bebisen ute !!! Kvart i tio på morgonen den 25 Maj.

Jag hörde henne skrika och jag var så lycklig, Dennis klippte navelsträngen och dom la henne på mitt bröst, och smärtan var som borta! Finns inga uppfunna ord för att förklara känslan att hålla henne för första gången! 9 månaders väntan..

Strax efter tröck barnmorskan på min mage så att moderkakan skulle komma ut, den såg ju inte jätte trevlig ut om man säger så.. Urk.

Sen sydde hon mig.

Strax efter så gick jag och tog en dusch, helt yr va jag.

O Dennis och sköterskan hjälptes åt att klä på Vilda , som våran bebis nu heter. :-)

Sen fick vi grattisfika, o dom mackorna satt rätt fint om man säger så!

Vid lunch bar det iväg till bb..

Vi fick dela rum med en kvinna som inte talade svenska , så hon hade en vänninna där, o dom tjattra i ett, o hennes son skrek hela dagen så gick inte att vila upp sig. Sen på kvällen satte Vilda igång att skrika.

Fy faan så trött jag var efter dom 3 sista dygnen i mitt liv!!

Så dagen efter bestämde vi oss för att åka hem, för gick ju ändå inte att vila där inne lixom =/

Så min bror, David kom o hämta oss på em.

SÅ skönt att komma hem kan jag lova!

Jaa o igår blev mitt lilla hjärta 1 vecka!

Jag är den lyckligaste tjejen i världen nu!

XXX F