Jaa, ni läste rätt! Bebis har ÄNTLIGEN kommit ut nu!     

Och såhär gick det till ..

Den 22 Maj när det var beräknat fick jag värkar på natten till den 23 maj. Ganska jobbiga men ganska länge mellan värkarna.

På morgonen gick slemproppen, usch.

På dagen var det väldigt långt mellan värkarna..

På kvällen börja värkarna kraftigare o var kortare mellan dom, så jag ringde till förlossningen och det var bara att åka in. Så vid halv två åkte vi.

Jag var bara öppen 1 cm, så jag fick en morfinspruta och en sömntablett. Blev ändå inte mke sömn, hade ganska ont.

På morgonen var jag öppen 2 cm, och dom sa åt mig att ut o gå i ett par timmar, så vi gick runt på området i två timmar, jobbigt men skönt väder var det iaf..

Väl tillbaka vid 13:00 så var jag öppen 3cm, och då är man i förlossningsstadiet så att säga :-)

Det hände inte mke mer under den dagen hade lite jobbiga förvärkar men inte mke mer än så..

18:00 sa läkaren att vi fick åka hem och vänta hemma, så Dennis föräldrar kom och hämta oss. På vägen hem var det 10 min mellan värkarna och dom börja göra riktigt ont! Så det var ju ingen idé att åka hem, så vi åkte till sonstorp o fika lite, men det ´börja göra riktigt ont så vi åkte in, och från sonstorp till stan var det först 5 minuter mellan värkarna , sen 4.

Väl inne på förlossningen ca 20:00 var det 2-3 minuter mellan och det gjorde riktigt ont.

00:00 stack dom hål på hinnan så att vattnet gick, och det blev helt andra värkar som gjorde fruktansvärt ont.

Ställde mig i duschen och stod där hur länge som helst kändes det som.

Bad om ryggmärgsbedövning, det kom en narkosläkare som skulle sätta den, men han kunde inte.. Han höll på en halvtimme o stack o stack o stack med den där brutala nålen, gjorde ju jätte ont!!

O samtidigt skulle jag "skjuta rygg" .. Mm väldigt lätt när jag har värkar! Not.. In med hakan i bröstet och upp med benen o så skjut ut med ryggen sitter han o säger gång på gång.. Eh.. Fick hålla igen för att inte skjuta ut med något annat, som tex ena benet på honom!!!

Sen kom det en annan narkosläkare som satte den på första försöket..

O den första narkosläkaren bad mig om ursäkt, mm bugar o bockar.. Tack tack..

Lustgasen var min bästa vän de följande 10 timmarna..

Och Dennis var ett oerhört stort stöd, det hade aldrig gått utan honom!

Han höll handen, krama mig, trösta o prata lugnt med mig.

Helt underbar var han..

Frammåt småtimmarna var jag helt slut, knappt nån sömn på två dygn och väldigt lite mat, en pizza o lite frukt typ.. Och dessutom börja det göra obeskrivligt ont!

Jag börja få panik o bara vråla så fort en sköterska kom in, att jag minsann skulle ha morfin o att dom bara måste hjälpa mig för att det gjorde såå ont.. O att jag hade ångrat mig o inte ville mer osv osv ..

Jag hörde Dennis härja med dom ibland att dom skulle hjälpa mig mer, o att det inte går, o att Felicia inte orkar mer osv..

Så fort (vilket var väldigt ofta) en värk kom, grabba jag tag i lustgasen o bara skrek rakt ut i masken, och panikgrät! Dennis grät han med. Det var jätte jätte jobbigt.

Jag ville bara ligga i den där sängen och dö, men nej nej.. Upp o stå, sitta på en stor jäkla boll och stå på knä i sängen skulle underlätta för huvudet att tränga ner.Jag var osäker ett tag på om jag ens ville att det skulle tränga ner mer, för fy faan så ont det gjorde!

Fy va nära på att ge upp flera ggr, kändes inte som att det fanna mer krafter och smärtan var brutal.

Tillslut var det ÄNTLIGEN dags att börja krysta, och jag tröck o tröck o tröck, fast att jag inte hade värkar, jag ville bara ha ut ungen!

men en sköterska o barnmorskan hjälpte mig o sa när jag fick trycka på, för trycker man på när man inte har värkar så går man sönder =/

Barnmorskan sa nu är det inte mke kvar, vi ser huvudet, oj vad mycket hår den har! O det gav mig sjukt mke krafter när jag visste att huvudet syntes! O tillslut var bebisen ute !!! Kvart i tio på morgonen den 25 Maj.

Jag hörde henne skrika och jag var så lycklig, Dennis klippte navelsträngen och dom la henne på mitt bröst, och smärtan var som borta! Finns inga uppfunna ord för att förklara känslan att hålla henne för första gången! 9 månaders väntan..

Strax efter tröck barnmorskan på min mage så att moderkakan skulle komma ut, den såg ju inte jätte trevlig ut om man säger så.. Urk.

Sen sydde hon mig.

Strax efter så gick jag och tog en dusch, helt yr va jag.

O Dennis och sköterskan hjälptes åt att klä på Vilda , som våran bebis nu heter. :-)

Sen fick vi grattisfika, o dom mackorna satt rätt fint om man säger så!

Vid lunch bar det iväg till bb..

Vi fick dela rum med en kvinna som inte talade svenska , så hon hade en vänninna där, o dom tjattra i ett, o hennes son skrek hela dagen så gick inte att vila upp sig. Sen på kvällen satte Vilda igång att skrika.

Fy faan så trött jag var efter dom 3 sista dygnen i mitt liv!!

Så dagen efter bestämde vi oss för att åka hem, för gick ju ändå inte att vila där inne lixom =/

Så min bror, David kom o hämta oss på em.

SÅ skönt att komma hem kan jag lova!

Jaa o igår blev mitt lilla hjärta 1 vecka!

Jag är den lyckligaste tjejen i världen nu!

XXX F